Ja då kommer här lite bilder kring min operation i Maj i år. Jag har velat länge fram och tillbaka. En del är känsliga. Vet inte hur känsliga mina läsare är så därför får man välja själv om man vill kolla eller inte.



Fick fina rocken på. Det ritade på magen så de visste var de skulle skära. Och så fick jag duscha o skrubba mig ordentligt. Och när man gjort det skulle man även vara ren om fötterna om man var uppe o sprang. Så då fick jag har fina blå tossar på fötterna:)

Vaknade upp och magen såg ut ungefär så här som första visar. Dock hade jag inte det blåa förbandet först. Utan de satte på det när jag hade kommit upp ur sängen första gången för det blödde så mycket. De två slangarna som syns är dränage slangar som talar om, om det finns läckage inne i magen. Och det såg ju betydligt finare ut sen när de tagit bort de slangarna o jag fått nya förband:) Det var skönt o bli av med dem. Var ju lite kämpigt att få med sig slangar påsar o diverse ting när man skulle upp på toa o sånt.  Och så apan, Han var med mig, Som jag fått av älsklingen min. En sköterska satte upp den där på sängen. Smart tyckte jag.


Nu var det efter 10 eller 12 dagar , dags att ta bort agrafferna. Det fick jag gå till en distriktsköterska o göra. Såg ganska fint ut ändå. Och bilden längst till höger visar, de små häft klamrarna som satt i min mage. Konstigt=)
OCh jag fick strips, kallas de som bild 3 visar. föra tt hålla ihop såret lite mer.


Stripsen skulle vi kunna ta bort hemma. Men jag valde att gå dit och göra det. Tur det. För nån dag innan det var dags att gå dit igen såg mitt förband inte så fint ut. Och sen när vi kom dit så möttes vi av den inte så trevliga synen på bild 2, när vi öppnade förbandet. Det hade öppnat sig lite.. och så skulle det inte se ut efter så lång tid.
Så vi fick tejpa om. och tejpa mer med strips. Bild 3 visar lite ur min synvinkel:) Sen vart det förband ett tag till..


Sen Blev det lite bättre. Drog ihop sig mer o mer o vart lite finare.
Ska leta efter nån bild sen hur det såg ut precis innan nästa op.
Kanske har nånstans :)

Men här var dem i alla fall. Ska lägga in de andra sen med. Ska väl inte dröja lika länge bara:)

JA idag var det en vacker dag. Men den var varm. Fy... fick erfara. Så skönt det är på mitt rum. svalt o härligt.
Men ute var det ju olidligt.
Ja så här var det. Idag har jag duschat, var härligt det. Och så väntade jag på Tomas, tog det lugnt och såg lite på film. Sen kom Tomas, så packade vi lite saker. Han ska ta hem mina saker så länge. Jag tar bara med mig det jag behöver de närmsta dagarna till Gävle. Så även min dator kommer att åka hem ikväll. Och jag får tillbaka den när Tomas kommer och hälsar på nästa gång.
Och så kanske det dröjer lite innan jag kommer med ny uppdatering.Det får bli när jag orkar det.
Åker till Gävle i morgon bitti, med taxi. Sen kommer jag bli opererad på Torsdag morgon. Kommer sen tillbaka till Hudik någon dag efter det kanske.

Ja tillbaka till idag, när vi packat ut lite saker i bilen så gick vi på stan. Jag fick bli frånkopplad en stund.
En stund som vi tänkte njuta av friheten, Det blev två timmars shopping. Och mycket varmt.
Jag var mycket hungrig. OCh utsatte mig för frestelse.. och var sugen på det mesta.. Men snart så... snart ska jag äta.. Sen tog vi bilen från parkeringen, då jag var helt slut. Och åkte ner till donken o köpte mat till älskling.

Ringde idag till SJ, och fick reda på att det kan lösa sig med våra biljetter. Vi får pengar tillbaka om jag skickar in sjukintyg. Så det kändes bra. OCh så har vi fått sålt våra busskort som vi köpt.

Tack än en gång vänner för att ni finns.
Jag finns att nå på mobilen närmsta dygnen om ni vill mig något.
Kram på er

ÄLskar min Tomas, han är så tapper som orkar med det här. Han är så underbar som komer hit så fota som möjligt. Kör nästan 20 mil t/r ensam varje gång. ÄLskar han för att han finns här o stöttar mig på bästa sätt. ÄLskar honom för den han är! Underbarast på jorden :)

Ja idag har det varit en lite bättre dag. Fortfarande lång och ensam. Men det har gått bra.. Första halvan var ju smärtsam. Men vid tolv kom räddningen. En underbar sköterska som tog bort v-sonden. (slangen i näsa/hals/mage).
Det var befriande. Så skönt. Vågade knappt tro att det var sant när hon kom o sa att hon skulle ta bort den. tre minuter senare snöt jag mig=) Underbart.
Så efter det så har det känts bättre.
Sen har jag ventilerat lite blandade känslor med mamma. Både positiva o negativa. om framtiden o då tiden. Kändes skönt. Och nu när man kan prata o allt=)

Har sett "Har ni hört ryktet om Morgans". Den var inte så bra som jag trodde. Inte dålig heller väl.. Men sista typ tio minuterna var väl bäst.

Och sen är ju den här avdelningen så underhållande=) Har man tråkigt o tycker det känns skit. Tar man sig en promenad i korridoren så ler man igen=) Visserligen på andras bekostnad en del. Inte rätt jag vet. OCh jag tycker självklart synd om dem som ligger här. Och att de är underhållande på det sättet de är.. Det är synd.
Och sen har jag märkt hur lätt man dömer utan att veta. Visst när det är en som låter hela tiden. Skriker o gapar stup i ända. Det stör ju andra som ligger här. Så även mig, men jag ler mest=) Men asså, nu vet jag inte vad som hänt denna patient. Men antagligen nåt annars vore han ju inte här. Men tänk om man råkar ut för en olycka så är det så lätt att hamna i den här sitsen. Man kan skada viktiga delar i huvudet. Så sitter en annan o irriterar sig o skrattar lite. Hemskt egentligen...

Nu ringer jag o pratar med sis oxå :) Har inte pratat så mycket trots att jag haft tid.
Men så har jag inte orkat med slangen i halsen. Men nu kan jag ju prata=) Så har pratat med många idag... :)
Idag känns som ett positivt inlägg:)
Men allt kom ju igår. Alla känslor o tankar o allt. Men idag har jag kunnat sortera lite på insidan av hjärnbalken.

Saknar min älskling... Men som tur är så kommer han i morgon. Ska kramas o pussas med honom.!!

TACK alla mina vänner och familj som stöttar mig. Som peppar mig och är villiga att lyssna.
Ni hjälper mig att klara av det här.

Ja då var jag här igen. Instängd på avd 1 på Hudiksvalls sjukhus. Utan mat och med torterande slang i näsan genom halsen till magen.
Ja det är väl ungefär så här jag upplever det.. Oj, glömde kanske nämna det viktigaste, ENSAM.
Jag trodde, som så många andra som känner till min sjukhistoria att operationen i Maj ( som jag inte skrivit så mycket om än) skulle bli det sista vi skulle läsa som just sjukhistoria.. men nej då.. fortsättning följde.
Och här sitter jag, på ett rum jag delar med en som inte för så mycket väsen, som heller inte hör om jag för väsen. SOm är ett antal generationer äldre än mig. Ute ifrån korridoren har jag en underhållare, eller han ligger på ett annat rum, men tro mig man hör han npg på hela avdelningen. Men stackare att vara sådär..
Jaja nog om det. Varför är jag här igen då..
Jag hade en inplanerad gastroskopi i Onsdags. Som jag delvis längtat till då jag inte mått så bra sista tiden. Svårt o äta o få i mig tillräckligt med mat o dryck.
Och på gastron så var det som att vara tillbaka på ruta ett. Kräktes. Det var trångt. Jag hade fastat som jag skulle, och till o med ätit jätta lite flera dagar. men det kom ändå upp en hel del. Det var lika trångt igen som det var före operationen. Han säger att han egentligen inte är förvånad när man vet hur det såg ut där inne vid förra op. Och då kände jag bara.. varför gjorde ni det ni skulle när ni höll på då? VArför ska jag behöva genomlida det här en gång till? Ännu ett bakslag. Känns som en vana det här. Ändå vänjer man sig aldrig. Men blir lika nedbryten och total förstörd varje gång. Så ja jag fastar för att vila magen, eller ja det kommer ialla fall inte genom något så.. Så jag får dropp, en massa vätska hela tiden. För tydligen så var jag ganska uttorkad. De har haft svårt att få ut blod på mig. De har svårt att hitta kärl att ens sticka i. Så nu har jag fått en s.k CVK. DEt är en nål/slang in i ett större kärl. Som går in under nyckelbenet. Och ut då har jag två slangar så jag kan få i mig det jat behöver och de behöver inte byta nålar och försöka hitta kärl o så när det "kärlretande" droppet har förstorat min arm en storlek. Känns skönt på ett sätt o ha den där. Men samtidigt lite obehagligt är det ju ibland. Och särskilt när det hänger öppningar (kranar som de fäster droppslangen i) ner i armhålan. Men det funkar.
Det värsta är ju som jag nämnde tidigare. DEn här förbannade slangen, det är en V-sond. Som de varje gång envisas med att tortera mig med. OCh så skulle de ha ner den i vaket tillstånd. De är då bara för grymma. Men, det går inte att sova med den. Man kan knappt svälja utan att det känns som den kommer upp i munnen. Detn rinner ur näsan hela tiden. Det gör ont i näsan om slangen rör på sig lite. den tar ju ganska stor plats i min lilla näsa. Så för att det inte ska kännas så mycket att den rör sig o så, så har vi tejpat upp den på kinden. Så jag ser ut som värsta alien. Så inte går man ut o njuter av fina vädret heller ju..
Jag har ingen lust att gå nånstans heller för den delen. Jag vill bara ligga här o sova tills det är dags för operation.
Men då är det inte op förrän nästa vecka. På Torsdag. Den ska ske i Gävle. Så jag ska åka ner dit på Onsdag eftermiddag. Sen ska jag få komma tillbaka hit igen efteråt. Sen kan inte Tomas komma hit varje dag. Det har vi inte råd till. Han var med mig i Onsdags på gastron, och stannade med mig till kvällen. sen kom han igår med alla mina saker jag behövde. Men så kommer han inte idag och inte i morgon. För han jobbar ju i helgen. Så Söndag kommer han igen. Jag håller på att sakna ihjäl mig på honom.
MEn jag är så glad att jag har honom i allt det här. Hade ju inte orkat gå igenom det ensam.
HAn finns ju där. Och han ställer upp. Han kör hit o tillbaka alla dessa nio milen. O så har han ju semester.
Så ja sammanfattningsvis.. Så sitter jag här o väntar o väntar.. Pinas o plågas och lider. MEn står ut.
För man hålle rju humöret uppe hela tiden. Man säger att det är okej. Mår bra trots allt.. osv..
Men egentligen vill jag bara säga" Ta mig här ifrån, Vill inte, Orkar inte. Allt är bara SKIT. Varför ska det vara så här???"
För det är så jag känner. MEn som sagt. VAd har jag för val att typ bara stå ut.. För frisk vill jag ju bli. När nu det ska bli....


Saknar dig så mycket