Ja då var jag här igen. Instängd på avd 1 på Hudiksvalls sjukhus. Utan mat och med torterande slang i näsan genom halsen till magen.
Ja det är väl ungefär så här jag upplever det.. Oj, glömde kanske nämna det viktigaste, ENSAM.
Jag trodde, som så många andra som känner till min sjukhistoria att operationen i Maj ( som jag inte skrivit så mycket om än) skulle bli det sista vi skulle läsa som just sjukhistoria.. men nej då.. fortsättning följde.
Och här sitter jag, på ett rum jag delar med en som inte för så mycket väsen, som heller inte hör om jag för väsen. SOm är ett antal generationer äldre än mig. Ute ifrån korridoren har jag en underhållare, eller han ligger på ett annat rum, men tro mig man hör han npg på hela avdelningen. Men stackare att vara sådär..
Jaja nog om det. Varför är jag här igen då..
Jag hade en inplanerad gastroskopi i Onsdags. Som jag delvis längtat till då jag inte mått så bra sista tiden. Svårt o äta o få i mig tillräckligt med mat o dryck.
Och på gastron så var det som att vara tillbaka på ruta ett. Kräktes. Det var trångt. Jag hade fastat som jag skulle, och till o med ätit jätta lite flera dagar. men det kom ändå upp en hel del. Det var lika trångt igen som det var före operationen. Han säger att han egentligen inte är förvånad när man vet hur det såg ut där inne vid förra op. Och då kände jag bara.. varför gjorde ni det ni skulle när ni höll på då? VArför ska jag behöva genomlida det här en gång till? Ännu ett bakslag. Känns som en vana det här. Ändå vänjer man sig aldrig. Men blir lika nedbryten och total förstörd varje gång. Så ja jag fastar för att vila magen, eller ja det kommer ialla fall inte genom något så.. Så jag får dropp, en massa vätska hela tiden. För tydligen så var jag ganska uttorkad. De har haft svårt att få ut blod på mig. De har svårt att hitta kärl att ens sticka i. Så nu har jag fått en s.k CVK. DEt är en nål/slang in i ett större kärl. Som går in under nyckelbenet. Och ut då har jag två slangar så jag kan få i mig det jat behöver och de behöver inte byta nålar och försöka hitta kärl o så när det "kärlretande" droppet har förstorat min arm en storlek. Känns skönt på ett sätt o ha den där. Men samtidigt lite obehagligt är det ju ibland. Och särskilt när det hänger öppningar (kranar som de fäster droppslangen i) ner i armhålan. Men det funkar.
Det värsta är ju som jag nämnde tidigare. DEn här förbannade slangen, det är en V-sond. Som de varje gång envisas med att tortera mig med. OCh så skulle de ha ner den i vaket tillstånd. De är då bara för grymma. Men, det går inte att sova med den. Man kan knappt svälja utan att det känns som den kommer upp i munnen. Detn rinner ur näsan hela tiden. Det gör ont i näsan om slangen rör på sig lite. den tar ju ganska stor plats i min lilla näsa. Så för att det inte ska kännas så mycket att den rör sig o så, så har vi tejpat upp den på kinden. Så jag ser ut som värsta alien. Så inte går man ut o njuter av fina vädret heller ju..
Jag har ingen lust att gå nånstans heller för den delen. Jag vill bara ligga här o sova tills det är dags för operation.
Men då är det inte op förrän nästa vecka. På Torsdag. Den ska ske i Gävle. Så jag ska åka ner dit på Onsdag eftermiddag. Sen ska jag få komma tillbaka hit igen efteråt. Sen kan inte Tomas komma hit varje dag. Det har vi inte råd till. Han var med mig i Onsdags på gastron, och stannade med mig till kvällen. sen kom han igår med alla mina saker jag behövde. Men så kommer han inte idag och inte i morgon. För han jobbar ju i helgen. Så Söndag kommer han igen. Jag håller på att sakna ihjäl mig på honom.
MEn jag är så glad att jag har honom i allt det här. Hade ju inte orkat gå igenom det ensam.
HAn finns ju där. Och han ställer upp. Han kör hit o tillbaka alla dessa nio milen. O så har han ju semester.
Så ja sammanfattningsvis.. Så sitter jag här o väntar o väntar.. Pinas o plågas och lider. MEn står ut.
För man hålle rju humöret uppe hela tiden. Man säger att det är okej. Mår bra trots allt.. osv..
Men egentligen vill jag bara säga" Ta mig här ifrån, Vill inte, Orkar inte. Allt är bara SKIT. Varför ska det vara så här???"
För det är så jag känner. MEn som sagt. VAd har jag för val att typ bara stå ut.. För frisk vill jag ju bli. När nu det ska bli....


Saknar dig så mycket