Ja idag har det varit en lite bättre dag. Fortfarande lång och ensam. Men det har gått bra.. Första halvan var ju smärtsam. Men vid tolv kom räddningen. En underbar sköterska som tog bort v-sonden. (slangen i näsa/hals/mage).
Det var befriande. Så skönt. Vågade knappt tro att det var sant när hon kom o sa att hon skulle ta bort den. tre minuter senare snöt jag mig=) Underbart.
Så efter det så har det känts bättre.
Sen har jag ventilerat lite blandade känslor med mamma. Både positiva o negativa. om framtiden o då tiden. Kändes skönt. Och nu när man kan prata o allt=)

Har sett "Har ni hört ryktet om Morgans". Den var inte så bra som jag trodde. Inte dålig heller väl.. Men sista typ tio minuterna var väl bäst.

Och sen är ju den här avdelningen så underhållande=) Har man tråkigt o tycker det känns skit. Tar man sig en promenad i korridoren så ler man igen=) Visserligen på andras bekostnad en del. Inte rätt jag vet. OCh jag tycker självklart synd om dem som ligger här. Och att de är underhållande på det sättet de är.. Det är synd.
Och sen har jag märkt hur lätt man dömer utan att veta. Visst när det är en som låter hela tiden. Skriker o gapar stup i ända. Det stör ju andra som ligger här. Så även mig, men jag ler mest=) Men asså, nu vet jag inte vad som hänt denna patient. Men antagligen nåt annars vore han ju inte här. Men tänk om man råkar ut för en olycka så är det så lätt att hamna i den här sitsen. Man kan skada viktiga delar i huvudet. Så sitter en annan o irriterar sig o skrattar lite. Hemskt egentligen...

Nu ringer jag o pratar med sis oxå :) Har inte pratat så mycket trots att jag haft tid.
Men så har jag inte orkat med slangen i halsen. Men nu kan jag ju prata=) Så har pratat med många idag... :)
Idag känns som ett positivt inlägg:)
Men allt kom ju igår. Alla känslor o tankar o allt. Men idag har jag kunnat sortera lite på insidan av hjärnbalken.

Saknar min älskling... Men som tur är så kommer han i morgon. Ska kramas o pussas med honom.!!

TACK alla mina vänner och familj som stöttar mig. Som peppar mig och är villiga att lyssna.
Ni hjälper mig att klara av det här.