Onsdag....
Ja idag är det Onsdag. Det är vackert väder ute, till skillnad från igår när det bara regnade hela dagen.. o inte verkade då finnas nån ände på det=) Men tydligen.. Efter regn kommer solsken=)
IDag blir det en tur till Gävle, för att träffa Madde o hennes dotter. Ska bli kul o träffas, då vi än så länge bara träffas på sjukhuset=) SKulle vara kul o träffa Micke med, men då han jobbar så får det bli en annan dag. O då tar jag med med gubben ner en annan dag istället o hittar på nå med dem.
Igår hade vi återträff med gruppen på Hälsocentralen som jag gick med i våras. DEt var kul o ses igen, synd bara att vi inte var fler som kom. DAgs för ännu en träff i morgon.
Och så drar det ihop sig mot helg. Och vi längtar självklart till det=) För äntligen ska vi få åka iväg o göra nåt bara för oss själva. Vi ska kryssa=) Till Finland en runda. Så vi hoppas på fint väder så klart=)
Kan inte påstå att vi har haft särskilt tur med det förut på våra kryssningar. Så vi håller tummarna.
OCh igår letade jag efter kläder. Med den ständiga kommentaren " jag har inga fina kläder". Men vi kom fram till att jag har för mycket fint o hade pga det svårt att välja. Men med älsklings hjälp kom vi nog fram till några ombyten=)
Och ja, jag förtsätter att gå ner i vikt tydligen. Det sa läkaren att jag kunde göra juh. Så jag var väl beredd p ådet. Men sen han sa att jag kan ta ut min spiral när jag är stabil i vikten så längtar jag så klart efter att bli det istället. Men gläds självklart åt varje kg jag minskar.
Vägde mig nyss och har nu gått ner hela 40 KG. Och det är inte klokt. JAg trodde aldrig i min vildaste fantasi förra året att jag skulle sitta här 40 kg lättare ett år senare. JAg trodde visserligen heller inte att jag skulle behöva vara dålig i ett helt år och genomgå två operationer inom loppet av två månader. Så livet är oförutsägbart. Vad som helst kan ju hända.
OCh det har jag verkligen lärt mig under den här sommaren. Att man ska verkligen ta vara på tiden man har här. Ta vara på sina vänner och dem man älskar.
Glöm inte att tala om för den du älskar att du älskar honom/ henne. I morgn kan det vara för sent.
Inte meningen attlåta nedstämd, det är inte alls så det är tänkt. Bara menar att man ska njuta av livet och vara med sina nära o kära. OCh låta bli o bråka, o ignorera o tjafsa om små saker.
ÄLska varandra istället så blir livet mycket trevligare.
JAg älskar min Tomas, över allt annat. Jag har vetat det sen jag träffade han första gången. Men det har förstäkts under den här tiden. Då han har visat sidor, som jag bara kunde hoppas på att han hade=)
Och jag hoppas att jag en dag står som hans hustru, och att det inte tar alltför lång tid innan dess.
Jag längtar oxå till jag får föda hans barn. OCh leva mitt liv tillsammans med honom är min största önskan=)
Ta vara på idag, Skjut inte fram allt tills i morgon. En gång kanske det inte finns en i morgon!!
En stor kram till mina vänner. TAck för att ni finns. Är så stolt att ens få kalla mig eran vän=)
Hoppas vi ses snart, så snart som möjligt iaf. Lite svårare för vissa det vet jag juh.
Och det var ju trist att vi inte kunde åka ner nu i sommar. Men det kommer fler gånger. SEn är ju ni där nere ( och ni andra med så klart) jätte välkomna att hälsa på oss med=)
Nu ska jag göra mig lite frukost=) HA det toppen o sköt om er o varandra.
Många kramar
IDag blir det en tur till Gävle, för att träffa Madde o hennes dotter. Ska bli kul o träffas, då vi än så länge bara träffas på sjukhuset=) SKulle vara kul o träffa Micke med, men då han jobbar så får det bli en annan dag. O då tar jag med med gubben ner en annan dag istället o hittar på nå med dem.
Igår hade vi återträff med gruppen på Hälsocentralen som jag gick med i våras. DEt var kul o ses igen, synd bara att vi inte var fler som kom. DAgs för ännu en träff i morgon.
Och så drar det ihop sig mot helg. Och vi längtar självklart till det=) För äntligen ska vi få åka iväg o göra nåt bara för oss själva. Vi ska kryssa=) Till Finland en runda. Så vi hoppas på fint väder så klart=)
Kan inte påstå att vi har haft särskilt tur med det förut på våra kryssningar. Så vi håller tummarna.
OCh igår letade jag efter kläder. Med den ständiga kommentaren " jag har inga fina kläder". Men vi kom fram till att jag har för mycket fint o hade pga det svårt att välja. Men med älsklings hjälp kom vi nog fram till några ombyten=)
Och ja, jag förtsätter att gå ner i vikt tydligen. Det sa läkaren att jag kunde göra juh. Så jag var väl beredd p ådet. Men sen han sa att jag kan ta ut min spiral när jag är stabil i vikten så längtar jag så klart efter att bli det istället. Men gläds självklart åt varje kg jag minskar.
Vägde mig nyss och har nu gått ner hela 40 KG. Och det är inte klokt. JAg trodde aldrig i min vildaste fantasi förra året att jag skulle sitta här 40 kg lättare ett år senare. JAg trodde visserligen heller inte att jag skulle behöva vara dålig i ett helt år och genomgå två operationer inom loppet av två månader. Så livet är oförutsägbart. Vad som helst kan ju hända.
OCh det har jag verkligen lärt mig under den här sommaren. Att man ska verkligen ta vara på tiden man har här. Ta vara på sina vänner och dem man älskar.
Glöm inte att tala om för den du älskar att du älskar honom/ henne. I morgn kan det vara för sent.
Inte meningen attlåta nedstämd, det är inte alls så det är tänkt. Bara menar att man ska njuta av livet och vara med sina nära o kära. OCh låta bli o bråka, o ignorera o tjafsa om små saker.
ÄLska varandra istället så blir livet mycket trevligare.
JAg älskar min Tomas, över allt annat. Jag har vetat det sen jag träffade han första gången. Men det har förstäkts under den här tiden. Då han har visat sidor, som jag bara kunde hoppas på att han hade=)
Och jag hoppas att jag en dag står som hans hustru, och att det inte tar alltför lång tid innan dess.
Jag längtar oxå till jag får föda hans barn. OCh leva mitt liv tillsammans med honom är min största önskan=)
Ta vara på idag, Skjut inte fram allt tills i morgon. En gång kanske det inte finns en i morgon!!
En stor kram till mina vänner. TAck för att ni finns. Är så stolt att ens få kalla mig eran vän=)
Hoppas vi ses snart, så snart som möjligt iaf. Lite svårare för vissa det vet jag juh.
Och det var ju trist att vi inte kunde åka ner nu i sommar. Men det kommer fler gånger. SEn är ju ni där nere ( och ni andra med så klart) jätte välkomna att hälsa på oss med=)
Nu ska jag göra mig lite frukost=) HA det toppen o sköt om er o varandra.
Många kramar
hänger man med?
Sitter här och läser lite av mina gamla inlägg, från tidigare i vår/Sommar. Tror inte riktigt det gått upp för mig vad som egentligen hänt med mig.. Allt har gått så fort.. Så mycket ensam jag har varit på sjukhuset, så mycket de gjort med mig. Kan inte hindra tårarna som faller när jag läser.
Samtidigt som jag är glad att det äntligen är över. OM man nu vågar tro på att det är det. MEn jag hoppas innerligt. Och det känns ju mycket bättre.. Men ändå..
Och sen denna viktnedgång.. Tänk att jag asså nästan gått ner 40 kg.. Ja menar FYRTIO KG... Det är ju nästan en hel ungdom... Jag är jätte glad för det. Och blir nästan ledsen när jag ser kort på mig som jag såg ut förr..
Men hur ska man få hjärnan att hänga med i denna hastigheten..
OCh alla bakslag har nästan gjort att jag inte kan hitta det positiva.. Harblivit så bitter känns det som.. Gnäller på det mesta, och kan inte vända på det o se bra saker, som jag brukat göra.
Visst det med op o allt. klart det är skönt att jag är bra nu, och att jag har gått ner i vikt är oxå skönt.
Men allt annat runt kring, att vi inte kunde åka på resan, att vi måste vänta med att bilda familj, Och lite andra saker runt mig. Som jag inte vill ta upp här..
Men det tar väl sig.. Det blir väl bättre. Längtar så efter att få riktiga rutiner. ATt få komma ut o jobba och ha en vardag. Istället för att bara sitta här inne hela dagarn.
Längtar oxå efter lite annat som snart komma skall..
Båtresa står på tur, ändra om hemma, dop för kusindottern, familjen kommer oxå upp då.. en del av dem iaf.
Så lite har man att se fram emot. =)
Kram på er
Samtidigt som jag är glad att det äntligen är över. OM man nu vågar tro på att det är det. MEn jag hoppas innerligt. Och det känns ju mycket bättre.. Men ändå..
Och sen denna viktnedgång.. Tänk att jag asså nästan gått ner 40 kg.. Ja menar FYRTIO KG... Det är ju nästan en hel ungdom... Jag är jätte glad för det. Och blir nästan ledsen när jag ser kort på mig som jag såg ut förr..
Men hur ska man få hjärnan att hänga med i denna hastigheten..
OCh alla bakslag har nästan gjort att jag inte kan hitta det positiva.. Harblivit så bitter känns det som.. Gnäller på det mesta, och kan inte vända på det o se bra saker, som jag brukat göra.
Visst det med op o allt. klart det är skönt att jag är bra nu, och att jag har gått ner i vikt är oxå skönt.
Men allt annat runt kring, att vi inte kunde åka på resan, att vi måste vänta med att bilda familj, Och lite andra saker runt mig. Som jag inte vill ta upp här..
Men det tar väl sig.. Det blir väl bättre. Längtar så efter att få riktiga rutiner. ATt få komma ut o jobba och ha en vardag. Istället för att bara sitta här inne hela dagarn.
Längtar oxå efter lite annat som snart komma skall..
Båtresa står på tur, ändra om hemma, dop för kusindottern, familjen kommer oxå upp då.. en del av dem iaf.
Så lite har man att se fram emot. =)
Kram på er
Järvzoo idag..
Har precis kommit hem efter att ha varit på Järvzoo några timmar. hade perfekt väder idag. Fick nog se de flesta djuren. Men gud vad tungt det var att gå upp för.. Men faktiskt nerför oxå för då måste man ju hålla emot. Men det var skönt att få röra lite på kroppen.. o anstränga de stackars benen lite=)
Kanske kan lägga ut lite bilder därifrån sen.. Om jag inte glömmer det...
Nu blir det snart iväg o äta lite.. Tror jag är sugen på korv o mos=) Ovanligt eller..... inte..=)
Men det är gott.. Och nu måste jag inte ens äta det längre.. Men gillar deT=)
Tack vänner för varmande kommentarer i förra inlägget, men oxå alltid annars.. Betyder mycket de ni skriver..
Och Karin, jag vet. Och det är desamma för dig. Tack för att du finns.!
Tack mina vänner för att ni finns. Och för allt ni säger peppar mig verkligen=)
Och Åsa, tack för den fina kommentaren. Det är ett nytt sätt för mig o se det. Smart tänkt. Och det är ju helt sant. Ska verkligen tänka i den banan. Kanske lättar lite på känslorna i alla fall=)
Nu ska jag gå o se om gubben är redo att åka.
Hörs o ses.. KRam på er
Kanske kan lägga ut lite bilder därifrån sen.. Om jag inte glömmer det...
Nu blir det snart iväg o äta lite.. Tror jag är sugen på korv o mos=) Ovanligt eller..... inte..=)
Men det är gott.. Och nu måste jag inte ens äta det längre.. Men gillar deT=)
Tack vänner för varmande kommentarer i förra inlägget, men oxå alltid annars.. Betyder mycket de ni skriver..
Och Karin, jag vet. Och det är desamma för dig. Tack för att du finns.!
Tack mina vänner för att ni finns. Och för allt ni säger peppar mig verkligen=)
Och Åsa, tack för den fina kommentaren. Det är ett nytt sätt för mig o se det. Smart tänkt. Och det är ju helt sant. Ska verkligen tänka i den banan. Kanske lättar lite på känslorna i alla fall=)
Nu ska jag gå o se om gubben är redo att åka.
Hörs o ses.. KRam på er
Längtar så mycket...
Jag har inte skrivit så mycket om det förr här i bloggen , om min längtan..
Jag längtar nåt enormt efter att bli mamma. Att tillsammans med min stora kärlek få en liten ny familjemedlem. Att få bli förälder. Och få göra allt som föräldrar gör. Både roliga och mindre roliga saker.
Jag har av någon anledning utelämnat det för er läsare. De flesta som känner mig väl vet redan om det.
Men på sista tiden har det tagit över min kropp lite grann..
När jag var dålig så tänkte jag inte så mycket på det. Sen efter första op o efterbesök så fick jag talat om för mig att det var fritt fram. Och Tomas o jag höll på o diskutera om hurvida vi skulle rycka spiralen före eller efter semestern till Skåne, eller till o med vänta till efter vår lilla båtresa.
Detta var mindre än två månader sen...
OCh nu, bara ett par veckor efter vi pratat om det och fram till nu då., raserades alla de planerna med ett nytt op besked. OCh med läkarens ord. " DU bör nog vänta med det till ½-1 år"
Så nu måste vi väl vänta. Vi kan trotsa det han säger, men vem trotsar jag mest, jo mig själv o min egen kropp. Jag får helt enkelt lita på att han säger det för min skull och för mitt eget bästa. Inget annat kan jag ju göra..
Men nu längtar jag så att jag håller på att gå sönder. OCh så ofta man får kommentaren av folk, " Ska ni inte skaffa barn ni å" " DEt borde ju vara dags för er med snart" "Ska inte ni med ha en sån här liten, Nu får ni ju sätta fart"
Visst de vet inte, Men det skär i mig varje gång jag tvingas svara på det "Jag kan inte än, Jag måste vänta."
Jag vet att det finns folk som har det värre, som bara kan svara det första.
Men det här tär ialla fall på mig.
De senaste dagarna har tagit mycket tårar av mig. Jag vet inte varför men det bara kommer över mig så plötsligt.
Jag har egntligen så mycket att se fram emot nu, detta halvåret. Och jag kan njuta av att jag är frisk. Jag kan njuta av min "nya" kropp. Men ändå så ser jag bara förbi det och framåt tills det är dags att försöka.
Och tänk om det ändå inte går då.. Vad gör man då lixom. Har väntat så länge, så funkar det inte.
Det kan man inte vara så säker på. Inget jag kanske borde gå o oroa mig för heller men ändå..
Mycket tankar har jag. Från allt vad man kan behöva till den lilla, till vad den kan tänkas heta. Hur man ska o
rdna med dop osv...
Behöver ja säga att man har mycket tid att tänka när man bara går hemma. JAg bara längtar tills jag är redo för arbete och att det ordnar upp sig bra o relativt snabbt. Så man kan få dagarna att gå. Då tänker man lite mindre iaf.
Jag vet oxå om att jag tänker aldeles för mycket. DEt kommer säkert en del av er tänka när ni läser oxå..
Men det är inte lätt att hejda heller... BAra hoppas att det går över ett tag, eller nå..
Vet heller inte varför jag väljer att delge er om det här nu. MEn känner väl att jag bär på det nästan ensam. Och har inte så många att prata med om det. De jag har är jag Tacksam för att jag har.
Är inte så många som förstår heller. Och jag klandrar ingen. Det är inte så lätt. Ingen kan egentligen förstå helt heller. För ingen kan ju ta sig in i mitt huvud.
Är så glad att jag har dig hjärtat !!
Vi får nöja oss med att mysa med Minea så länge, kompis o kusins underbart fina dotter :)
Jag längtar nåt enormt efter att bli mamma. Att tillsammans med min stora kärlek få en liten ny familjemedlem. Att få bli förälder. Och få göra allt som föräldrar gör. Både roliga och mindre roliga saker.
Jag har av någon anledning utelämnat det för er läsare. De flesta som känner mig väl vet redan om det.
Men på sista tiden har det tagit över min kropp lite grann..
När jag var dålig så tänkte jag inte så mycket på det. Sen efter första op o efterbesök så fick jag talat om för mig att det var fritt fram. Och Tomas o jag höll på o diskutera om hurvida vi skulle rycka spiralen före eller efter semestern till Skåne, eller till o med vänta till efter vår lilla båtresa.
Detta var mindre än två månader sen...
OCh nu, bara ett par veckor efter vi pratat om det och fram till nu då., raserades alla de planerna med ett nytt op besked. OCh med läkarens ord. " DU bör nog vänta med det till ½-1 år"
Så nu måste vi väl vänta. Vi kan trotsa det han säger, men vem trotsar jag mest, jo mig själv o min egen kropp. Jag får helt enkelt lita på att han säger det för min skull och för mitt eget bästa. Inget annat kan jag ju göra..
Men nu längtar jag så att jag håller på att gå sönder. OCh så ofta man får kommentaren av folk, " Ska ni inte skaffa barn ni å" " DEt borde ju vara dags för er med snart" "Ska inte ni med ha en sån här liten, Nu får ni ju sätta fart"
Visst de vet inte, Men det skär i mig varje gång jag tvingas svara på det "Jag kan inte än, Jag måste vänta."
Jag vet att det finns folk som har det värre, som bara kan svara det första.
Men det här tär ialla fall på mig.
De senaste dagarna har tagit mycket tårar av mig. Jag vet inte varför men det bara kommer över mig så plötsligt.
Jag har egntligen så mycket att se fram emot nu, detta halvåret. Och jag kan njuta av att jag är frisk. Jag kan njuta av min "nya" kropp. Men ändå så ser jag bara förbi det och framåt tills det är dags att försöka.
Och tänk om det ändå inte går då.. Vad gör man då lixom. Har väntat så länge, så funkar det inte.
Det kan man inte vara så säker på. Inget jag kanske borde gå o oroa mig för heller men ändå..
Mycket tankar har jag. Från allt vad man kan behöva till den lilla, till vad den kan tänkas heta. Hur man ska o
rdna med dop osv...
Behöver ja säga att man har mycket tid att tänka när man bara går hemma. JAg bara längtar tills jag är redo för arbete och att det ordnar upp sig bra o relativt snabbt. Så man kan få dagarna att gå. Då tänker man lite mindre iaf.
Jag vet oxå om att jag tänker aldeles för mycket. DEt kommer säkert en del av er tänka när ni läser oxå..
Men det är inte lätt att hejda heller... BAra hoppas att det går över ett tag, eller nå..
Vet heller inte varför jag väljer att delge er om det här nu. MEn känner väl att jag bär på det nästan ensam. Och har inte så många att prata med om det. De jag har är jag Tacksam för att jag har.
Är inte så många som förstår heller. Och jag klandrar ingen. Det är inte så lätt. Ingen kan egentligen förstå helt heller. För ingen kan ju ta sig in i mitt huvud.
Är så glad att jag har dig hjärtat !!
Vi får nöja oss med att mysa med Minea så länge, kompis o kusins underbart fina dotter :)
Tillbaka till ny/gammal verklighet..
Tillbaka till verkligheten.. Ja detta har ju varit min vardag en längre tid att vara hemma o va sjukskriven eller arbetslös. Och vara hemma ensam. Ja Tomas började jobba i måndags. Har väl gått bra. Men han hade ju så klart gärna varit hemma ett tag till. Men vem had e inte det. Och sen fick vi ju inte så mycket gjort under hans semester.
Tyvärr vart det mest turer till sjukhus..:( Och den inbokade två veckors resan fick ju ställas in. Jätte tråkigt. Men fick jag välja så hade jag ändå valt det så här. Som det vart valt till mig. Att bli frisk. Två veckors semester hade så klart varit underbart, och få träffa släkt o familj. Men inte värt lika mycket som att få bli frisk.
Vi hann ju med några små runder som bilderna i inlägget före visat.
Och häromdagen var jag tillbaka i hudik på två inbokade besök. DE var givande. Sen blev jag hämtad av Tomas morbrors tjej, Marianne. Var så längesen vi sågs. Så jag tänkte lika bra o kolla om de gör nåt när jag ändå var där uppe. Och det gjorde de inte. Så då kunde jag komma dit. Det var trevligt. Tillbringade eftermiddagen där. Med henne och små tjejerna!
Sen efter morbror Lelle kommit hem och vi ätit alla så åkte vi iväg. De skulle köra mig hem då de samtidigt skulle ett annat ärende. Så då passa vi på att åka in o hälsa på Tomas mormor. Var lite jobbigt att hon är så förvirrad. MEn var ändå skönt att få hälsa på henne. Det var så längesen jag gjorde det. Tomas och dem var ju iväg nån gång när jag låg inne.
Sen direkt jag kom hem så stod Tomas klar o vi åkte till Sara o Dan. Han ville ha hjälp med nåt, och jag mös lite med Sara o Minea.
Vart ännu en sen kväll. Trots att Tomas o jag sagt hela veckan att vi ska lägga oss i tid så att han årkar med jobbet och nån fritid.
Idag ska jag om en stund ner till Hälsocentralen en snabbis. Ska kolla till mitt sår. Vill vara på säkra sidan då det inte gick så bra förra gången. Även om det verkar se finare ut den här gången. Allt verkar ha blitt bättre den här gången. Och det är vi glada för. Men önskade så klart att man kunde besparat mig mycket den här våren och gjort det tidigare o på en gång. Men men. Är ju tacksam idag att det är bra.
Får se sen vad helgen bjuder på. Det är ännu en ledig. Skulle vilja städa i källarn.. Men jag kan ju inte lyfta nå än. Så jag är inte til så mycket nytta då.. Så får väl vänta ett tag till med det.
Ska snart äta igen.. Tycker inte att jag gör annat. o så tvättar jag. o hörde att den vart klar nu. Så ska ta o hänga den.
Men ha de gott alla goa!!
Älskar dig mest Finaste <3
Tyvärr vart det mest turer till sjukhus..:( Och den inbokade två veckors resan fick ju ställas in. Jätte tråkigt. Men fick jag välja så hade jag ändå valt det så här. Som det vart valt till mig. Att bli frisk. Två veckors semester hade så klart varit underbart, och få träffa släkt o familj. Men inte värt lika mycket som att få bli frisk.
Vi hann ju med några små runder som bilderna i inlägget före visat.
Och häromdagen var jag tillbaka i hudik på två inbokade besök. DE var givande. Sen blev jag hämtad av Tomas morbrors tjej, Marianne. Var så längesen vi sågs. Så jag tänkte lika bra o kolla om de gör nåt när jag ändå var där uppe. Och det gjorde de inte. Så då kunde jag komma dit. Det var trevligt. Tillbringade eftermiddagen där. Med henne och små tjejerna!
Sen efter morbror Lelle kommit hem och vi ätit alla så åkte vi iväg. De skulle köra mig hem då de samtidigt skulle ett annat ärende. Så då passa vi på att åka in o hälsa på Tomas mormor. Var lite jobbigt att hon är så förvirrad. MEn var ändå skönt att få hälsa på henne. Det var så längesen jag gjorde det. Tomas och dem var ju iväg nån gång när jag låg inne.
Sen direkt jag kom hem så stod Tomas klar o vi åkte till Sara o Dan. Han ville ha hjälp med nåt, och jag mös lite med Sara o Minea.
Vart ännu en sen kväll. Trots att Tomas o jag sagt hela veckan att vi ska lägga oss i tid så att han årkar med jobbet och nån fritid.
Idag ska jag om en stund ner till Hälsocentralen en snabbis. Ska kolla till mitt sår. Vill vara på säkra sidan då det inte gick så bra förra gången. Även om det verkar se finare ut den här gången. Allt verkar ha blitt bättre den här gången. Och det är vi glada för. Men önskade så klart att man kunde besparat mig mycket den här våren och gjort det tidigare o på en gång. Men men. Är ju tacksam idag att det är bra.
Får se sen vad helgen bjuder på. Det är ännu en ledig. Skulle vilja städa i källarn.. Men jag kan ju inte lyfta nå än. Så jag är inte til så mycket nytta då.. Så får väl vänta ett tag till med det.
Ska snart äta igen.. Tycker inte att jag gör annat. o så tvättar jag. o hörde att den vart klar nu. Så ska ta o hänga den.
Men ha de gott alla goa!!
Älskar dig mest Finaste <3
Sommarmys i bilder :)
Vi var till Orbaden och Galven en kväll. Mysigt vid vattnet.
Älskar dig så mycket mitt hjärta <3
När han ändå höll i kameran passade jag på :)
Stolta pappa Dan med sin dotter. OCh vi fick Tomas till att hålla Minea en stund.
De två sista bilderna där är från vår utflykt till Höga kusten bron :)
Uppe på Höga Kusten träffade vi Karin, en vän jag aldrig träffat förr. Haft kontakt ett bra tag på nätet nu. OCh äntligen träffades vi. Super trevligt men kort. Får bli fler gånger:)
Lite mys med Minea med utsikt över Höga Kusten Bron:)
Lite mysbilder så länge, kommer snart mer :)
