Ja det har ju varit mycket med mig och min mage nästan det senaste året. Och alla frågar mig, och jag får dra allt många gånger. Men det är underbart att ha så många runt om sig som bryr sig som jag har. Men jag tänkte sammanfatta det mesta i ett inlägg här på bloggen.

Tänkte börja lite med en kort sammanfattning om hur mitt sista halvår 2009 såg ut, så ni då förstår varför saker o ting är som de är nu. Men viktnedgång och operation.

Det började i Juli 2009, bara några dagar efter vi kommit hem från Skåne.
Jag fick ont i magen, och jag kände igen smärtan för jag hade haft lite problem förut. Men den gången gjorde de inget. Men det var iaf magkatarr smärta jag hade. Då sitter ju smärtan högt upp i magen, visst kunde det vara annat också men jag trodde ändå på det. Och så kräktes jag ibland. Trodde först jag var magsjuk, sen trodde jag ett tag att jag var gravid. Trots att jag har en spiral som funkat de andra två åren. I aug sökte jag hjälp på hälsocentralen i Bollnäs.
Hon tog mig på allvar och var toppen. Hon sa att det med all säkerhet var magkatarr, men ville skicka mig på gastroskopi för att kolla så det inte utvecklats till magsår. Tyvärr så var det ju väntetid, så i Oktober fick jag göra mina första gastroskopi. Det var lätt det VÄRSTA jag varit med om i hela mitt liv. Det var tortyr. Men det gick väl hyfsat, kan jag tycka idag efter allt annat.
Det visade magsår, och nån glipa i magmunnen sa han. Jag förstod inte så mycket av det, mer än såret då. Men fick medicin och skulle komma tillbaka om två månader och göra det igen. Samma helvete en gång till. Jaja, jag var då lyckligt ovetande om att det inte bara skulle bli en gång till.

I Januari fick ja min nästa tid, efter att ha ringt o tjatat lite på dem halva December. Då hade jag mått hyfsat från o till mellan aug o november. Och från o till kräkts en del. Och då också börjat inse att jag hade tappat en massa i vikt. -15 kg tror jag vi var nere på runt julen. Men innan jag insåg det så hade ju alla andra börjat tala om det för mig.

Men iaf så i Januari gjorde jag min andra gastro. Då kräktes jag. När han gjorde undersökningen, eller försökte. Så då fick jag en annan medicin, som jag också hört av andra skulle vara bra. Och så skulle jag få en ny tid, till min tredje gastro, inom ett par veckor. Även den här gången fick jag ringa själv o jaga på dem. För ca en månad senare fick jag en tid, i början på Mars. Och då var det dags igen, och jag kräktes. Blev inlagd då. Med dropp, skulle fasta. Fick då reda på att det var trångt där. Någonstans på väg ner i tarmen från magsäcken. De var ganska dåliga då på att underrätta mig, men nu är jag ju desto mer påläst.

Födan jag fick leva på ett antal dagar ett antal ggr.// Och här var mitt fina hotellrum:)// En lite annorlunda inväg för mat, men det funka det med:)

Fick fasta och gå på dropp till fredagen då de ville göra en ny gastro, nr 4 i ordningen, när jag nu var tom i magen. Den gick desto bättre. Eller ja jag klara mig bättre, jag kräktes inte. Men han hade bestämt sig för att försöka vidga med en så kallad ballongsprängning. Och det gjorde han. Jag märkte det väl inte på en gång, men fick iaf lite ont i magen av det. Vi tyckte till en början att det var ju inte konstigt, han hade ju varit där o rotat. Men vad vi inte visste då var att jag hade all rätt att ha ont. Det var sagt att jag skulle få åka hem den här dagen, jag hade legat inne i fyra dagar och såg fram emot detta. Men så efter gastron så säger han att jag kanske skulle stanna någon dag till, men det ville inte jag. Men vi kom överens om på avd att jag kunde åka hem över natten bara. Men det skulle komma ett stop för det, så klart. Jag fick väldigt ont i axeln under eftermiddagen. Och i magen. Jag kunde nästan inte röra mig, och framförallt inte stå upp. Och inte heller ta djupa andetag. Jag talade om detta för personalen som då skickade ner mig på lungröntgen. Och senare fick vi svar på det. Bara en liten stund innan Tomas kom, som vi hade bestämt att han kunde komma senare, då jag ändå skulle få åka hem. Men då visade sig att jag hade luft i buken. Det hade spruckit någonstans när han hade vidgat. Så inte en chans att de skulle skicka hem mig då inte. Nä här kom nästa bakslag. Du måste åka till Gävle sa dem, för de kunde inte ta hand om mig om det skulle förvärras. Så det var ambulans till Gävle då. Inte ilfart, men tillräckligt för att göra ont i både mig och Tomas. Vi hann ju knappt ses mer än en halv timme kanske.
Jag blir ledsen bara jag tänker på det. För det var nog bland det jobbigaste på hela den här resan. Men Gävle blev det iaf. Kom fram ganska sent, fick en v-sond. Det är en slang som går genom näsan ner i magsäcken, för att hålla den ren. Så den suger ut all magvätska. Och man kan nästan inte prata med den utan får ont i halsen, man kan än mindre sova med den. Och jag hatar att ha den. Fick stanna i Gävle mellan fredag kväll och Tisdag. Och jag saknade Tomas mer än nånsin. De tog lite prover där nere, Jag fick nya vänner.

Här i Gävle, har v-sond. // En inte allt för ovanlig syn på mina händer/armar.

Ännu en bild med v-sond.// Och en svullen arm. Så det kan bli när man har kärlretande mat i armen.

Och när de skickade hem mig så ville läkaren i Bollnäs att jag skulle bli inlagd här igen på dropp ett par dagar till, men ingen förstod varför, inte jag o inte nån annan läkare jag träffa när jag kom tillbaka. Så jag fick åka hem och vi bestämde att jag kommer tillbaka på morgonen därpå och pratar med läkaren. De undersökte mig bara sen fick jag åka hem igen. Jag skulle få en ny tid för gastro för att se om vidgningen gett nå resultat, även fast vi sett på röntgen att den inte hade det.
Så i slutet på Mars var det dags för gastro nr 5,denna tiden fick jag hem faktiskt=), Jag kräktes, i vanlig ordning. Och han la in mig igen. Jag ville absolut inte det. Jag hade inte tid med det. Jag skulle få Skånebesök några dagar senare ju. Men det var inget att streta emot. Jag fick dropp. Jag gjorde en ny röntgen som visade samma som den förra. Han hade tänkt göra en ny gastro på torsdagen (jag kom in på tisdagen) och då också pröva o vidga igen. Jag blev jätte rädd, för hur det gick sist. Och familjen var ju på väg den dagen. Men av någon anledning så ändrade de sig och bestämde sig för att skicka vidare mig och be om hjälp. Det var då remissen gick till Hudiksvall. Efter nästan 6 månader så gå remissen till ett större sjukhus med bättre resurser.

Ja påsken fick ju firas med familjen. Jag skulle äta flytande, som alltid annars. Hade lite svårt att hålla mig till det, men vad gjorde det. Jag visste ju vad konsekvenserna var. Illamående och ev kräkningar. Det var inte mycket värre än så. Och jag hade iaf hållit så i många månader nu så.
Jag har också nu minskat ytterligare i vikt. Vet inga siffror, men tar det totala på slutet istället.
De sa att de skickat remissen med önskan om snabb bedömning, jag trodde att det skulle vara kanske en vecka eller så. Men så fel jag hade, Jag ringde o försökte få reda på nå i Hudik, där höll de också på att skicka runt mig innan jag ens kommit dit. Men den 22 April fick jag tid till gastro i Hudik, nr6. Tomas tog ledigt och vi körde upp. Det kändes bra att äntligen slippa göra det själv. Denna gastron var helt olik alla de andra. Jag var lugn, De var helt underbara. Och jag fick mycket lugnande J Kräktes lite, men de sög bort det, gav mig mer lugnande och fortsatte. Han sa att jag hade sår. Han kunde inte riktigt förstå varför de inte läkte när jag åt medicin. Men han ville utreda detta. Så föreslog inläggning, inte vad jag ville höra, men vi kom överens om att jag skulle komma o läggas in på måndagen (detta var en torsdag). Bra tänkte jag. Då kan man vara beredd på det och ta med sig det man vill. Men det var jobbigt fick jag erfara Söndag och måndag morgon när Tomas skulle åka till jobbet. Det var kämpigt för båda. Men jag bussade upp dit och vart inlagd. De var lite ovetande till en början och osäkra på om jag skulle äta eller inte. Så fick dropp, men fick ändå äta lite. Fick vänta tre timmar på att få ett rum. Men sen löste det sig också. Fick enkelrum. Sen kom de på att de ville ha blodprov när jag fastat. I ett antal timmar, 10 h tror jag det var. Och då hade jag ätit o druckit fram till kl 14. Så då bestämde vi att de kunde ta proverna på mig vid midnatt, då jag iaf sov så dåligt första natten. För sen skulle dessa prover skickas till uppsala kl 6 på morgonen. De tog en massa prover för att utesluta några saker. Kollade till och med så att det inte var en tumör som orsakade mina magsår. Och det skrämde ju upp mig totalt. Men det var ingen tumör, *pustar ut *.
Han som gjorde gastron där uppe hade också lovat att något ska vi göra åt det. Hittar vi ingen annan orsak till magsåren, så får vi helt enkelt operera bort dem. I och med att de inte försvinner av sig själv.
Jag fick åka hem efter tre dagar i Hudik. Då hade de bestämt sig för att operera mig. De skulle återkomma om datum, men det skulle bli snart. De skulle ta bort en bit av magsäcken och tolvfingertarmen. Ska försöka få in en bild på det sen.

Sen är det bara op historian kvar, Den kommer snart den med.